Scroll to top

Nyfiken på medmänniskan


Medeltidens mission förvandlade Lund

När en grav dök upp under gatan vid Maria Küchens hem kom boken Jordar och gudar till, och en dominikanbroder från 1300-talet fick liv.

■ ■ ■
Maria Küchen. Bild: Håkan Lindgren

Ett par hundra meter från domkyrkan i Lund, på en av de idylliska gator som utgör en stor del av Lunds rykte som charmig och kanske lite idylliskt sömnig stad med mycket historia, bor Maria Küchen och hennes familj.

En dag för ett par år sedan påbörjades ett grävarbete precis utanför familjens ytterdörr. Sådant kan hända när man inte har någon trädgård mellan sig och omvärlden.

Men så avstannade arbetet.

När Maria Küchen skulle ta sig förbi, in i sitt hem efter en tur på stan, fick hon veta att grävarbetarna hade hittat en grav och tagit paus.

Liberiet och Lunds domkyrka. Bild: Karl J. K. Hedin, Unsplash

Nästan 30 kyrkor

– På 1000-talet fanns det två stift här, ett i sänkan och ett på höjden, det engelska i Lund och det tyska i Dalby, säger Maria Küchen. När biskopen i Lund hade dött tog Dalbys biskop över. Sedan blev Lund som ett slags mini-Vatikanen – före reformationen fanns det nästan 30 kyrkor här. Domkyrkan är ju inte någon klosterkyrka utan en stiftskatedral. Det måste ha varit helt enormt när den byggdes. S:t Mikael nära mig var en sockenkyrka. Men på 1200-talet hade dominikanorden ett kloster och en kyrka precis bredvid, och många av de andra kyrkorna tillhörde olika ordnar.

Varför blev Lund en sådan kyrkstad? Det är en av många frågor som Maria Küchen ställer, och ett av svaren kan gissningsvis vara att det före domkyrkan fanns en offerlund eller en källa som betraktades som helig.

– I Dalby finns det ju en källa i kryptan, och på många andra platser byggdes det kyrkor på hedniska kultplatser.

”All mark bär på berättelser”

Den fredagseftermiddag när graven under gatan upptäcktes börjar Maria Küchens bok Jord och gudar, den tredje i den oförmodade trilogi som för några år sedan började med Att flyga och ett par år senare fortsatte med Rymdens alfabet. När hon arbetade med dem reste hon västerut över havet och österut in tidigare sovjetiska delstater, gång på gång upp i luften och till platser där hon kunde möta och intervjua piloter och astronauter och andra människor som arbetar med flygplan respektive rymdfarkoster.

Den här gången fanns allt precis vid hennes ytterdörr, fast en liten bit ner i jorden.

– All mark bär ju på berättelser, säger hon. Jag är uppväxt i Falköping, och där är det mycket flyg och arkeologi. Hemma hos farmor låg det en stenyxa från yngre stenåldern. Den hade blivit hittad när de grävde ett dike. På 1800-talet hittade två bönder en guldkrage, Ållebergskragen. En annan bonde hittade ett guldspänne och la det i en skrotlåda utan att inse vad det var.

Armarna utmed sidorna

Det var en man som låg där under gatan, omgiven av nutidens avspärrningar. Han fick en presenning över sig över helgen, tills tillkallade arkeologer kunde komma. Han var i 50-årsåldern när han dog, sliten i lederna, och han hade blivit begravd med armarna utmed sidorna, så som kristna begravde sina döda på 1100-talet, innan händerna började flyttas upp över kroppen och läggas i kors.

Det mesta av informationen kom senare, men under helgen hann mannen, som hon kallar X, och flera av Lunds tidigare invånare kliva fram och bli levande igen för Maria Küchen.

– Jag har drömt ihop gestalter som är lika mig och oss, säger hon.

Jord och gudar, Maria Küchens bok. Bild: Natur och Kultur

Vardagsteknologi

Det är inte så lätt att skapa sig en rättvis bild av kyrkans första århundranden i Sverige. Vad var det egentligen som hände? Hur gick det till när människor från andra länder kom hit med sina modersmål och latinet och upptäckte de nordiska språken? Var det en expansion, en maktkamp, personliga uppoffringar, gruppdynamik, uppenbarelser, en pedagogisk utmaning, utsatthet?

– Jag föreställer mig att det alltid har varit lika rörigt, säger Maria Küchen. Det har oftast funnits politisk makt att få genom kyrkan. Det fanns nog vissa fördelar med att bli kristen, men utan övertygelse hade det inte gått, utan verklig fromhet hade kristendomen inte fått fäste.

Idéhistoria är en del av Maria Küchens akademiska utbildning, och en tidig – hon började studera den när hon var 20 år.

– Innan dess hade jag bilden av medeltiden som mörk, kall och svår, säger hon. Jag trodde att folk var dumma. Den bilden demonterades helt. För det första är ju medeltiden en lång tidsperiod, nästan tusen år. När jag läste Anders Piltz bok Medeltidens lärda värld insåg jag: vilka filosofer! Och vilket hantverk när de byggde katedralerna utan lyftkranar!

Bilden som hon hade av människan under medeltiden förändrades också av idéhistorien.

– Och nu när jag har arbetat med boken har jag tänkt på att människor på medeltiden kunde så mycket mer än jag. De arbetade med enormt mycket teknologi i sin vardag. Min bild av medeltiden har blivit så färgrik.

Städar, tvättar, bakar

En av de människor som dök upp i Maria Küchens fantasi tack vare graven är en ung man som lever ett par århundraden efter den begravde.

– Han lever i mitten av 1300-talet, och när alla på gården utanför Lund dog i pesten kom han in till stan. Någon sa till honom: gå till ett kloster! Så han har blivit lekbroder hos dominikanerna. Klostret i Lund grundades bara sex år efter det allra första dominikanklostret. Han får städa och tvätta. Och så bakar han.

Fanns det någon som han, så kan han ha blivit en viktig person för de dominikaner som hade kommit flyttande.

– Latinet fungerade ju som engelskan gör nu, och lekbrodern får en biktfar som inte talar folkspråket, så jag hittar på att deras möten samtidigt blir språklektioner. Dominikanernas uppdrag är att vara ute och predika. Lekbrodern lär sig latin, men han lär också sin biktfar det språk som han behöver.

Bilderna av den unge skåningen i klostret blir en bild av mission, naturligtvis en av otaliga möjliga bilder, men en viktig:

– För att kunna predika måste man lära sig människors språk, och för att lära sig ett nytt språk måste man vara nyfiken på människor, säger Maria Küchen. Utan en förutsättningslös nyfikenhet kan man inte arbeta med mission.

”Så många tankar och känslor”

När Maria Küchen är med i onsdagsmässan i S:t Thomas katolska kyrka i Lund tänker hon ibland på de katolska biskoparna, berättar hon.

– De bodde i ett slags egen befäst by i Lundagård, och den var ett både socialt och maktmässigt epicentrum med förgreningar ut i Europa. Tänk om man skulle beama hit en av de biskoparna och visa honom: detta är din kyrka idag!

De första missionärerna i Lunds stift såg inte stiftsstaden när den var som mest intensiv i sitt ordensliv. Men de sista ordensbröderna och systrarna fick se kloster tömmas och stängas. En del fick bo kvar tills de själva dog men inte ta emot nya systrar och bröder.

– På ungefär 20 år försvann 25 kyrkor och ett antal kloster. Jag tror inte att fördrivningarna var så våldsamma i Lund som till exempel i Ystad. Men det var ju mycket påtagligt. Så många tankar och känslor måste ha rört sig. Och många vanliga människor gick ju i klosterkyrkorna.

Stråla ut

Mannen i graven på det som nu är en gata visade sig ha sällskap. Han hade blivit begravd i en grav där det redan låg en ungefär hundra år äldre man, en som troligen hade börjat sitt liv i fattigdom (låga kvävehalter i skelettet tyder på liten mängd protein i maten), fått det bättre (han hade drabbats av gikt) och dött av ett hugg med yxa i bakhuvudet.

– Honom hittade de först efter helgen, så han är utanför boken, säger Maria Küchen. Men vad hände honom?

Den unge lekbrodern hinner leva hela sitt liv i dominikanorden långt innan reformationen kommer. När han har lärt sig latin, slutat tvätta och städa och studerat med sina bröder i Lund ett tag får han resa söderut och får se andra länder och större städer. Och tala sitt nya språk, kanske flera, med de människor han möter.

– Kyrkan är per definition en underifrånrörelse, säger Maria Küchen. Det finns en föreställning om att när kristna får inflytande i samhället är det Guds rike som växer. Inget kunde vara mera fel – makt korrumperar. Men hur kan jag stråla ut det glada budskapet? Min enda chans är att vara förutsättningslöst intresserad av mina medmänniskor. För mig är det missionsuppdraget.

Fotnot: Att flyga, Rymdens alfabet och Jord och gudar är alla utgivna på Natur och Kultur.

print