Scroll to top

“Att härma hans omtänksamhet”


Om mission är en livsnädvändig aspekt av allt som pågår i en kyrka snarare än en verksamhetsgren — var ser du mission i ditt sammanhang just nu? Det var enkätfrågan i det sista numret av Uppdrag Mission 2021. Tina Mallett i Washington, DC skickade ett svar som är som en hel artikel, och därför publicerar vi det såhär och dessutom på engelska. Resten av enkätsvaren hittar du via menyn högst upp på sidan.

■ ■ ■
Tina Mallett. Bild: Faith in Action DC

Tina Mallett

Bor: i Washington, DC, I USA

Ägnar mig åt: frivilligarbete i den episkopala församlingen St. Paul’s K Street i Washington

Den församling som jag är med i ligger i innerstaden i Washington, DC, och heter St. Paul’s K Street. Vårt uppdrag är formulerat såhär: ”att återbörda alla människor till Gud och varandra genom att fira gudstjänst och leva som Kristus”. Vi ser tillbedjan till Gud och gemenskap med honom som den viktigaste anledningen till att kyrkan finns. Genom vår vackra engelska liturgi försöker vi att på alla vis – genom musik, predikan, liturgiska kläder, arkitektur och utsmyckningar – peka på Guds storhet och inspirera själen till att ta emot hans nåd och hitta glädjen i hans närvaro. Det är gudstjänsten och detta att få uppleva Guds kärlek som är motorn i vår mission.

Den kärlek som Kristus visade oss genom att ge sig själv har gjort att jag och många andra känner att vi vill dela med oss av kärleken till människor runt omkring oss, härma hans omtänksamhet och lindra lidande där vi kan. Ett av vår församlings sätt att försöka lindra lidande och erbjuda vänskap är genom att dela ut en stadig helgfrukost till över 150 människor som lever utan tak över huvudet i området runt vår kyrka. Vi kallar frukostutdelningen Grate Patrol (gallerpatrullen), och det beror på att det på flera ställen finns stora metallgaller som täcker varmluftsutsläppen från offentliga byggnader, och när det är kallt är det många som söker sig dit för att lägga sig i den varma luftströmmen. Vi tar med oss frukost, och ofta också annat som behövs, som kläder, till våra vänner på de platser där de sover, tidigt på morgonen, innan de stiger upp och ger sig av.

Arbetet började i mitten av 1980-talet. Trots att så många organisationer och aktionsprogram har ägnat mycket arbete åt att utplåna hemlösheten i staden finns det fortfarande hundratals människor som sover ute på våra gator. På en del sätt har de blivit mer synliga under pandemiperioden – vi ser ofta tält och ”campingplatser” i rondellerna och parkerna. På en del sätt har de blivit mindre synliga – vi ser dem så ofta att det är lätt att sluta lägga märke till dem.

Vi har kunnat fortsätta med våra rundor trots pandemin, och vi är glada att våra vänner ute i staden har hållit sig ganska friska trots att hemlöshetslivet har många svårigheter. Jag tror att vår närvaro varje helg de senaste 38 åren är en påminnelse om att de inte är bortglömda.

Innan vi beger oss ut med Grate Patrol ber vi för alla dem som vi ska träffa, vi ber Gud att skydda dem, och vi ber Gud att skydda alla som har det svårt i världen. Vi ber särskilt att vi ska kunna se Gud i var och en vi möter och att Gud ska ge sig tillkänna för människor genom oss. Vi ber att vi ska få bli som han i allt som vi tänker, gör och säger. Frukostpåsarna innehåller en bönelapp där det står att vi hoppas att den som läser den får en trygg och bra dag.

Jag har fått många kära vänner, både sådana som inte har något hem och sådana som har ett, genom att fira gudstjänst i St. Paul’s och åka ut med Grate Patrol. Jag ser kyrkan och arbetet för människor som lever i utsatthet som två stora välsignelser. För mig har de öppnar dörren till en livgivande gemenskap och en övertygelse om att den Gud som vi tillber vid altaret är närvarande i var och en som får en frukostpåse.

print