I Per Kristianssons rum på stiftskansliet i Lund fyller bokryggar i olika färger och med guldbokstäver ett helt hyllplan.
Hans tjänst som stiftsadjunkt för mission i Lunds stift innefattar sekreterararbetet i Lunds Missionssällskap, och eftersom sällskapet inte har några andra anställda och inte heller några lokaler har alla årgångar av Lunds Missionssällskaps tidskrift hamnat hos honom.
– 1987 sökte jag ett stipendium från sällskapet för en resa, berättar han. Det var min första egna kontakt. Men min fru Gunillas morfar hade varit ordförande, så vi har haft det med oss på det viset också.
Folkbokföringsärende
Då hette tidskriften Missionsorientering, och när Per Kristiansson gjorde en del av sin prästpraktik hos Bengt Ingvarsson, som också var redaktör för den, började han läsa om befrielseteologi, Kairos, delande, Chile …
– Hela mötet med Bengt och hans engagemang i den världsvida kyrkan, för kyrkan i världen, påverkade mig så mycket.
Bengt Ingvarsson övertalade sin praktikant att tacka ja till Munka Ljungby som första tjänst.
– Kyrkoherden hade varit ensam länge, så han tog emot mig när jag kom, och efter två dagar tog han semester. En av de första sakerna som hände var ett folkbokföringsärende. En familj från El Salvador, politiska flyktingar, hade återförenats med en dotter som hade smugglats ut via Guatemala, och hon skulle skrivas in. Då blev det som jag hade tentat av verkligt för mig. Pappan berättade om sig själv, om hela El Salvadors historia, Oscar Romero, kyrkans svek och kyrkans engagemang. Jag var prästvigd sedan en vecka. Det var ett uppvaknande. Jag förstod lite av vad vi kan lära oss, vad vi kan ta till oss här i Sverige.
Intresse och ödmjukhet
Ungefär den uppgift som pappan från El Salvador fick i Per Kristianssons liv har Lunds Missionssällskaps tidskrift haft sedan det första numret kom ut året efter att sällskapet hade grundats.
– Det var Peter Fjellstedt som var redaktör, och han spred också tidningen när han var ute och talade, berättar Per Kristiansson. Det är mycket översatt material, mycket från tyska missionärer. En spännande sak är att det från allra första början finns artiklar om bland annat hinduismen. Det fanns ett intresse för vad andra trodde på, och en ödmjukhet – men också ett upplysningstänkade som är svårt för oss att förstå. Så enkelt är det ju inte, och så enkelt var det inte heller.
”Som ett ortodoxt kyrkorum”
Kanske har tidskriften speglat tiderna också – det är något som Per Kristiansson har funderat på när han har gått igenom årgångarna.
Fram till 1927 hette tidningen Lunds Missionstidning, och i banden (som kommer från ett arbetarbibliotek i Malmö) är den ihopsatt med en annan kristen tidskrift. Från 1927 hette den Den evangeliska missionen. 1972 blev den Missionsorientering, en ganska akademisk tidskrift med mycket material om befrielseteologi.
– Sedan kom Hela Jorden, och för mig var den som att stiga in i ett ortodoxt kyrkorum: bredare, mindre akademisk, mindre aktivistisk, full av dofter och smaker.
Mötet och delandet
Uppdrag Mission kom till i början av 2010-talet när sällskapet flyttade redaktionen från Uppsala till Skåne och anlitade en ny redaktör och en ny formgivare som tillsammans med en redaktionskommitté tog fram många reportageidéer som hörde nära samman med sällskapet och med dess så kallade noder, platser där sällskapet engagerar sig på lång sikt och bygger kontakter.
– För mig är det absolut viktigaste med missionen mötet och delandet, säger Per Kristiansson. Det är ord som jag fortfarande tror på. Lunds Missionssällskap har gett många människor möjlighet till lite längre möten där vänskaper har kunnat uppstå. Och det är det stora: du blir tvungen att förhålla dig till den andre, och du måste göra det på ett seriöst sätt när du lever nära.
