Scroll to top

Mission

Åsa Egnér. Bild: privat

Ordet mission var för mig under många år ganska skrämmande – det fick mig att associera till en exklusiv religionsförståelse – och missionsvetenskap var inget ämne som hägrade när jag vid 43 års ålder skulle börja studera teologi.
En dag när jag var på retreat i Rögle kloster såg brodern som ledde retreaten att jag läste en bok av William Johnston. Han berättade för mig om ett dialogseminarium som snart skulle äga rum i Höör. Det skulle handla om om buddhism och kristendom och anordnas av den missionsvetenskapliga institutionen i Lund. Jag hade aldrig hört talas om något liknande och anmälde mig direkt.

Där fick jag en helt ny förståelse av vad mission också kunde vara: ekumenik och interreligiös dialog, dialog mellan religioner. Syftet var både intresse för ”den Andre” och det sociala och fredsförebyggande. Jag träffade spännande och intressanta tänkare som Aasulv Lande, den dåvarande professorn i ämnet, Carl Sundberg och forskarstudenterna Ann Aldén och Patrick Fridlund.. Jag fick också kontakt med de buddhistiska gästerna, och en aktivist vid namn Sulak Sivaraksa berörde mig starkt med sitt engagemang för rättvisa och fredsarbete.

De följande åren kom min teologiutbildning att handla mycket om missionsvetenskap och missionsbegrepp. Jag fick möjlighet att vara med på missionskonferenser i Europa med buddhistkristen dialog, möta 13 världsreligioners ledare på en så kallad World Peace Council i New York, delta i Andrew Wingates interreligiösa arbete i Leicester i England tillsammans med hinduer, muslimer, sikher och andra, vara med på ett interreligiöst dialogmöte i Kairo med muslimer från Al Ahzar-universitetet och koptiska kristna och arbeta med projektet Nya Vägar i Malmö med David Kerr. Mitt examensarbete skrev jag om medarbetare på ett buddistiskt ashram i Thailand och om Sulak Sivaraksas syn på hur inre transformation och yttre samhällsutveckling hänger samman.

Mission är så mycket: mission, ekumenik och religionsdialog, med exklusiva, inklusiva och pluralistiska inriktningar. Missionens innehåll och praktik har sociala, kulturella, filosofiska och teologiska aspekter. Missionsvetenskapen i Lund och Uppsala har globala kontaktnät, och på seminarierna finns forskare och studenter med fokus på vitt skilda områden i världen och med olika kontexter. Det som är extra intressant med missionsvetenskap är att det skapar ett behov av utvecklandet av teologier samtidigt som det är ett praktiskt arbete med nedslag i sociala strukturer och kontexter och ofta med människan i fokus. Det innebär ett ständigt behov av reflektion. Mission är viktigt, och jag är oerhört glad att det blev mitt fokus som teolog.  

print