Hej Frida Zandén! Du är projektledare i Frivilligorganisationen Agape – vilka är ni?
Vi är en förening som bildades i Göteborg 2017. Då fick många unga asylsökande sin ålder uppskriven så att de räknades som vuxna, och därmed förlorade de rätten till kommunalt stöd som de hade haft som minderåriga. Sedan dess har Agape har dess arbetat för att de här unga som är hemmahörande i Göteborg ska få tillgång till en säng och mat. På det viset kan de gå kvar i sina skolor och ha kvar sina sociala sammanhang.
Grövelsjön (som är både en sjö och en by) ligger nära Idre, i Älvdalens kommun, långt från Göteborg. Hur kom ni på idén att ta med era ungdomar dit?
De som var med på resan var 18 personer sammanlagt, volontärer från vår organisation och unga vuxna som har sökt asyl i Sverige, en del av dem papperslösa. Vi har lärt känna dem genom att de kommer till vår mötesplats på Frivilligorganisationen Agape Göteborg. Vi som arbetar i Agape ville ta med dem från storstaden Göteborg i några dagar och hoppades att resan kunde bli en paus från vardagen. Ovissheten har ju blivit ett normaltillstånd för de ensamkommande. Vi kunde genomföra resan tack vare ett stipendium från Lunds Missionssällskap, och för flera av ungdomarna var det här första gången de upplevde den här delen av Sverige.
Hur tog ni er dit?
Vi körde med minibussar och reste genom Dalsland, Värmland och Dalarna – det tog nio timmar. När vi stannade vid skidtunneln i Torsby för att äta lunch mötte vi hela längdlandslaget och skidskyttelandslaget! I den minibuss där jag åkte pratade vi bland annat om Afghanistan, och jag fick höra om bergskedjan Hindukush som har toppar som är mer än 7000 meter över havet.
Hur var det att leva friluftsliv tillsammans?
På dagarna gick vi dagsturer upp på Långfjället, till Silverfallet, och paddlade kanot i Grövelsjön. Reza och Håkan hamnade i det 16-gradiga vattnet, men flytvästarna var på, så det blev ett roligt minne! På kvällarna delade vi gemenskapen i fjällstugan med god mat, kortspel och skratt. Många var trötta efter dagens vandringar, och efter bastun sov vi gott.
Under vandringarna kom det då och då spontana berättelser. Det kunde vara om hembyn, om kriget, om att leka som barn uppe i bergen. Jag förstod att myggorna i Somalia inte alls verkar vara lika stora eller bita lika ivrigt som myggorna här.
Vi fick tillsammans sätta ovissheten på paus ett tag vid Grövelsjön och ladda våra batterier inför hösten. Några av deltagarna väntade på att skolan skulle dra igång igen, och andra hade planer på att lämna Sverige för att söka sig till ett nytt land i Europa. Några skulle bli kvar. Det var många kloka beslut som behövde tas.
”Grövelsjön är en populär plats för att åka skidor men också fjällvandring och fiske. Vi var 18 personer som reste och jag var en av dem. Jag heter Sajad. Jag går i årskurs 9. Jag kom till Sverige utan mina föräldrar. När jag hörde om att Agape skulle resa till Grövelsjön så googlade jag på namnet. Jag hittade platsen nära gränsen till Norge. Platsen tilltalade mig inte alls då det såg ut att ligga i ingenstans. Men jag accepterade att följa med ändå. Resan var i sex dagar. Det tog nio timmar för oss med minibuss. Vi kom fram precis innan solnedgången. Det första som fångade mina ögon var att det var så vackert i Grövelsjön, stillheten, fåglarna på träden, vattnet i bäckarna. I efterhand kan jag se att jag behövde det här avbrottet i mitt liv. Jag kände mig lugn, hittade min koncentration och en känsla av frihet. En chans att ladda mina batterier, både för kropp och hjärna.”
