Scroll to top

Glädje, sorg, hopp och längtan


Tillbaka på Profetens gata i Jerusalem

Emmy Lindgren var en av de blivande Svenska kyrkan-medarbetare som reste till Det heliga landet i slutet av förra året.

■ ■ ■
Gata i Betlehem. Bild: Jonas Brief, Unsplash

När jag klev av bussen på profeternas gata i Jerusalem kände jag i hjärtat hur jag kom hem.

Detta var min tredje resa till Jerusalem och Betlehem. De två första ingick i kurser på universitet, och nu reste jag med Svenska kyrkans utbildningsinstitut, SKUI.

Mina känslor före resan var dubbla: det fanns en viss längtan, men också en viss oro för var resan skulle landa. Men känslorna som nu finns kvar är kärlek, sorg, glädje, hopp och längtan.

Fantastiska tolkar

Det har varit en oerhört stark upplevelse att vi hade teckenspråkstolkar med på resan. Teckenspråk och rättigheten till det som förstaspråk är en otroligt viktig fråga för mig, och tolkarna som var med var helt fantastiska både språkligt och teologiskt. Att vi fixar och har tolkar som en självklarhet stärker också medvetenheten hos alla oss framtida kolleger i församlingar i hela Sverige.

Sedan tror jag också att vi i Svenska kyrkan behöver fundera över vårt kära uttryck ”låga trösklar och högt i tak”. Vad är egentligen inkludering och respekt?

Bredare perspektiv

I min reflektionsbok har jag skrivit ”Theology of Love”, ord från biskop Munib Younan som jag bär med mig från resan. De är en påminnelse om att läsa texterna från ett bredare perspektiv och om att förstå Gud som kärlekens, rättvisans och demokratins Gud.

Kanske talar uttrycket särskilt till mig för att det var en viktig resa i mitt kall när jag kunde formulera och diskutera att Gud för mig främst är kärlek och att det innefattar både mitt uppdrag och mitt kall.

Det stärker också mitt hopp att tänka på Younan som jag tror var den som sa att allt är möjligt. Ingen trodde att apartheid skulle få ett slut, men det fick det, och så även detta, kanske. Det känns hoppfullt att vi inte vet, inte längre bara hopplöst. Det kändes fint att få hoppas tillsammans och att påminnas om att innesluta även detta i våra böner i Sverige.

Gråter över orättvisor

När jag nu kommit hem tänker jag också på bibeltexten som vi hörde i Jesus-gråter-kyrkan, när Jesus gråter över Jerusalem. Jag tror att Jesus gråter än, men kanske i en ny betydelse.

Idag gråter Jesus över hur människor fortfarande lever i bortvändhet, gråter över hur människor fortsätter att hata, gråter över orättvisor och krig. Och kanske över det faktum att Jerusalem då och nu inte är sig så olikt, trots att två tusen år gått.

print