Scroll to top

Skyddsfaktorer


Omvårdnad och stabila vuxna två av nycklarna till integration för unga

I Upplands Väsby fanns en grupp ungdomar med stora behov. Oro och trötthet växte. Men så påbörjades ett samarbete som vände utvecklingen.

■ ■ ■
Lisa Hofverberg och Rose-Marie Olihn. Foto: Magnus Aronson

Många unga människor som flytt sitt hemland och kommit till Sverige ensamma faller mellan stolarna i det svenska välfärdssystemet. En del av ungdomarna har stått helt utanför samhället i flera år.

– Har man ingen bostad, då har man ingen hemkommun, och då har man ingen som är ansvarig för en, säger Rose-Marie Olihn som är ungdomschef i Upplands Väsby kommun utanför Stockholm.

Ingenstans att bo. Ingen plats på någon utbildning. Inget arbete. Ingen familj, och de få sociala kontakter ensamkommande har är främst med andra ungdomar som befinner sig i samma kritiska läge som de själva.

– När ett samtal mellan mig och en ungdom måste avslutas för att ungdomen måste ringa runt för att veta var den ska sova i natt känns det som ett stort misslyckande, konstaterar Rose-Marie Olihn.

Gemensamma fester

Lisa Hofverberg är diakon i Hammarby församling i Upplands Väsby. Våren 2016 växlade hon och församlingen upp integrationsarbetet och har sedan dess gjort allt de kan för att stötta nyanlända i alla åldrar när de söker sig dit. Församlingen har språkcafé, hjälper till att hitta bostad, ordnar gemensamma fester, ser till att några av kyrkans sommarjobb går till nyanlända och lär känna dem och vet vad alla heter.

Det finns fler i kommunen som ser behoven. Idrottsföreningar försöker få med de unga nyanlända. Kommunen har fältarbetare som rör sig i centrum och skapar kontakt. Biblioteket står öppet för alla och ger värme och samhällsinformation.

Alla har gnetat på, var och en på sitt håll.

Skyddsfaktorer

Våren 2019 var många trötta. Behoven kändes övermäktiga. På sociala medier florerade rykten om de ensamkommande. Vid ett par tillfällen uppstod allvarliga konflikter mellan olika grupper av ungdomar. Kommunen fick signaler om att Väsbybor kände otrygghet.

– Men så var jag på ett föredrag med Mehrdad Darvishpour som är docent i socialt arbete, berättar Lisa Hofverberg. Hans forskning visar att när samhället samverkar för att omge ensamkommande med det som socialstyrelsen kallar skyddsfaktorer, till exempel skolgång, omvårdnad och omsorg, stabila vuxna och meningsfull fritid, så får det ungdomarna att må bra och integreras.

Hon fick ny energi, åkte hem och ringde kommunen.

– När du och jag sammanfördes blev det så uppenbart: det är självklart att vi ska samarbeta, säger Rose-Marie Olihn.

Möte varje vecka

Ett år senare är läget för ensamkommande i Upplands Väsby helt annorlunda. Rose-Marie Olihn och Lisa Hofverberg sjösatte projektet ”Vi tillsammans” med stöd av kyrkostyrelsen och kommunen och med finansiering från länsstyrelsen. I arbetsgruppen ingår representanter för skola, ungdomsenhet, bibliotek, kulturhus, idrottsföreningar och Svenska kyrkan samt kommunens ungdomschef. De träffas en gång i veckan, planerar insatser och följer upp.

– Vi upptäckte att vi har så många goda krafter i Väsby, säger Lisa Hofverberg, och att vi har länkat samman dem gör att vårt stöd blir tydligare för den målgrupp vi riktar in oss på nu. Själva får vi kraft av att vi är fler som bär. Vi lär oss mycket av varandra men har också kompetensutveckling genom externa föreläsare. Det är ett bra sätt att arbeta, och i framtiden kan vi samverka enligt samma modell kring dem vi ser har behov.

Inringat och gripbart

Om behoven tidigare upplevdes oöverskådliga, så är de idag istället inringade och gripbara. Projektgruppen har identifierat ett femtiotal ungdomar och deras behov av stöd.

– Vi är nyfikna på hur de har det och vill uppmuntra dem att hitta sin egen potential. Behoven varierar såklart, men det är färre än man tror som behöver extra mycket stöd, säger Rose-Marie Olihn.

Sedan ”Vi tillsammans” sattes igång har ungdomarna själva sagt att de märker av att det finns fler vuxna som bryr sig om dem. Allt handlar om goda och förtroendefulla relationer och om att vuxna finns tillgängliga för att stödja med skyddsfaktorer och vägen in i vuxenlivet med fokus på hjälp till självhjälp.

”De imponerar ofta på mig”

Arbetsgruppen har olika kompetens och olika förutsättningar. Kommunen har bra överblick över ungdomarna, kyrkan har friare ramar och har kunnat göra en stor insats för att hjälpa ungdomar att hitta det så avgörande boendet. Gemensamt för alla är att de arbetar lösningsorienterat och försöker vara flexibla. Resultaten har inte låtit vänta på sig. Sedan starten i juni förra året har närmare 30 ungdomar fått hjälp att söka och hitta bostad, femton har fått studieplats, fem har fått praktikplatser och några har fått extrajobb.

– De imponerar ofta på mig. Trots att de har så många svårigheter, så kämpar de på med skolan, bor hos olika kompisar, arbetar extra och tänker på andra. Som häromdagen, då ställde några upp frivilligt för äldre som behövde hjälp att flytta, säger Lisa Hofverberg.

Rose-Marie Olihn fyller på:

– Det finns så otroligt starka, goda krafter i våra ungdomar. De vill göra rätt för sig och vill göra gott. Men det krävs långsiktighet, planering och metoder som gör att det blir skillnad. Och vad blir skillnaden här? Jo, vi effektiviserar våra insatser för individen, och samhället blir tryggare.

Nu är förhoppningen att projektet och modellen kan inspirera fler kommuner, församlingar och andra aktörer i civilsamhället.

– Ja, säger Lisa Hofverberg, vi vill uppmuntra fler att ta kontakt med länsstyrelsen för att få stöd, och framförallt att samverka med varandra. Vi har olika uppdrag och kompletterar varandra.

***

En värld av grannar vill sprida goda exempel

Programmet En värld av grannar vill stärka och synliggöra de mottagande sammanhangen som arbetar med och för människor på flykt. Behovet av samverkan mellan civilsamhällesaktörer, varav kyrkan är en, och till exempel kommunen eller staden, är något som lyfts av praktiker såväl i Sverige som i andra länder i Europa. Det handlar både om att dela ansvar och vara effektiva, och att göra det vi är bäst på. Därför är det viktigt att sprida goda exempel och strategier – som samarbetet mellan Upplands Väsby kommun och Hammarby församling.

Som en anställd vid UNHCR i Genève sa under ett möte med En värld av grannar: ”Vi kan tillhandhålla tält och mat, men inte vänner. Vänner, ett sammanhang, det litar vi på att ni hjälper till med.”

Skyddsfaktorer enligt Socialstyrelsen

Trygg känslomässig anknytning
Stödjande och samarbetande föräldrar
Nätverk av prosociala syskon
Vänner och vuxna
Välorganiserad närmiljö
Lagar och normer
God hälso- och sjukvård
Ekonomiska förutsättningar
Fungerade hemsituation
Stöd från andra vuxna
Skolnärvaro- skolframgång
Bra kompisar
Fritidsintressen
Begåvning
Social kompetens
God självkänsla/Stabilt temperament

Nimat Moradi. Foto: Magnus Aronson

Nimat Moradi

Jag kom till Sverige 2015 med massor av drömmar – att studera, skaffa familj, skaffa jobb. Det var jättesvårt i början, jag fick avslag på min asylansökan och hade ingenstans att bo. Men sedan blev det bra. Jag kände: Vilket fantastiskt land! Man får så bra hjälp. Det kan inte bli bra, utan svårigheter, tänker jag.

Jag började läsa på Väsby gymnasium och såg en lapp där det stod: ”Kom och häng, fika och chilla.” Så vi kom hit till kyrkan och fick hjälp med läxor och att hitta personer som ville hyra ut rum. Efter ett tag började jag som volontär i kyrkan på kyrkkaffet. I somras var jag ledare på ett familjeläger.

Nu går jag på Komvux och ska snart ut på praktik. Jag ska bli frisör.

Jag har en egen lägenhet och tycker att det är både bra och inte bra att bo ensam. Det är mycket ansvar. Laga mat, gå upp i tid, och det kommer en massa brev med svåra ord som jag inte förstår. Men då tar jag med mig breven och går till kyrkan.

berättat för magdalena wernefeldt
Muzafar Farhamand . Foto: Magnus Aronson

Muzafar Farhamand

Jag har bott i Väsby sedan jag kom till Sverige 2015. Jag tror att det beror en hel del på personen om man tycker att Sverige är ett lätt eller svårt land att komma till. Det finns bra människor här som hjälper en om man behöver. Jag har fått många bra tips på Facebook också.

Jag fick hjälp av kyrkan att söka mitt första jobb. Det var på kommunen, en vecka på sportlovet. Jag högg ner träd och klippte grenar. Sedan fick jag jobb där på sommaren.

Nu läser jag på Komvux och ska bli vakt. Det är ett roligt jobb, tror jag. Man träffar olika människor. Jag har egentligen bara en dröm, det är att kunna skaffa ett bra jobb så att jag kan ta hit mina föräldrar. Jag har inte träffat dem på sju år.

berättat för Magdalena wernefeldt
print