Scroll to top

Mentormamma på svenska? Det heter Yalla lots


Malmös fem första mentormammor arbetar för barns utveckling

Barn som inte talar svenska hemma och inte har gått i förskola hamnar långt efter i skolstarten. Att ge dem bättre förutsättningar är målet för de första mentormammorna i Sverige, Yalla lotsarna.

■ ■ ■

Yalla Trappan (ja, namnet skrivs som två ord) i Malmö har blivit en förebild för integrationsarbete på många platser i Sverige och också i andra länder. Här kan kvinnor som på grund av språk eller kultur sällan blir kallade till anställningsintervjuer på ”vanliga” arbetsplatser få praktik och olika former av anställningar med arbetsuppgifter som cateringmatlagning, sömnad och städning. Studiebesöken har blivit många, och en mycket uppmärksammad satsning var den när Ikea i Malmö upplät plats för en syateljé i anslutning till möbelvaruhuset – där kan man få gardiner och annat till hemmet uppsytt i möbelkedjans tyger, efter egna mått, av Yalla trappans sömmerskor. En annan var den när sömmerskorna fick en arbetsplats i en av H&M:s Malmöbutiker och uppdraget att förlänga livet på klädesplagg genom att bland annat förse dem med broderier.

Inbjudan till familjer

En tisdag i april började två nya Yalla lotsar (också detta namn skrivs med två ord) sina anställningar – tanken var att de tillsammans med tre som har arbetat sedan i oktober skulle ut i Malmö stads öppna förskolor, många av dem på familjecentraler, och knyta kontakter med småbarnsfamiljer.

– Men vi har fått lägga om och justera våra planer lite, säger Braem Sager.

Hon är samordnare för projektet Det tidiga livet och arbetar på uppdrag av Förskoleförvaltningen i Malmö som har beställt tjänsten av Yalla trappan.

– Arbetet bygger på samverkan med andra aktörer, säger Braem Sager. Det är så vi hittar vår målgrupp.

Finansieringen för de tre första lotsarna kommer från Länsstyrelsen, och de två nya är anställda med pengar från Svenska kyrkan och Lunds Missionssällskap.

– Jag började samtidigt som de första lotsarna i höstas – tidigare har jag haft en socionomtjänst på Räddningstjänsten i 13 år, berättar Braem Sager. Vi har arbetat med att ta fram en arbetsmodell, med att skapa samsyn när det gäller vår roll och med att bygga goda relationer mellan lotsarna och pedagogerna på Malmös öppna förskolor. Precis när vi hade bokat in alla våra aktiviteter och skickat ut en inbjudan till de familjer vars barn inte är inskrivna i förskola, det är ungefär tusen barn mellan två och fem år i Malmö … då kom viruset.

Braem Sager. Foto: Yalla Trappan

Två kapitel om kommunikation

Egentligen skulle kanske lotsarna behövas ännu mer nu, när så mycket information inte når fram till de tänkta mottagarna och när så mycket rädsla och så många rykten sprids. Men lotsarnas arbetssätt bygger på personliga möten, först i de öppna förskolornas verksamheter och sedan i hemmiljö.

– De som vi samverkar med har dragit ner på sina fysiska möten med målgruppen, säger Braem Sager. Så vi satsar på att alla fem ska få Philanis kommunikationsutbildning nu. De första två kapitlen är superintressanta!

Hon berättar om samtalen i gruppen och om hur de förbereder lotsarna för möten med barnfamiljerna.

– Våra två somaliska lotsar berättade till exempel för resten av gruppen om vad könsstympning innebär och om vad den kan leda till. Den kunskapen fick vi andra också nu. Det finns inget tabu i gruppen – det är fantastiskt. Vi pratade om att man i mötet med en annan individ måste respektera att vi kan ha olika åsikter och om vikten av att lotsa vidare om ett samtal kommer in på något som ligger utanför lotsens roll.

”Uppsökande verksamhet är viktig”

På Kyrkokansliet i Uppsala arbetar Jacqueline Ernerot som programsamordnare för södra Afrika – hon håller alltså kontakten med mentormammaorganisationerna i både Sydafrika och Swaziland.

– I de mentormammornas arbete ser jag många likheter med det arbete som mödravårdscentraler och barnavårdscentraler har gjort länge i Sverige, säger hon. Men jag har också arbetat på en mödravårdscentral i ett utsatt område i Göteborg, så jag vet att uppsökande verksamhet är viktig att värna om. En sak som mentormammaidén kan tillföra här i Sverige är just mentorsfunktionen – att det är lite äldre kvinnor som stöttar mammorna. Och det stöd som mentormammorna själva får i organisationen är också viktigt. De kan få se och höra mycket i sitt arbete.

Att konceptet provas i Sverige är en del i en lång process där bland andra tidigare de mentormammamedarbetarna Herman Hallonsten och Mats Målqvist har varit med, den förste genom att göra en förstudie och den andre genom att finnas med som resurs i starten.

I Sydafrika, Swaziland och Etiopien arbetar mentormammorna i utsatta områden, och i Kairo i ett utsatt område där invånarna dessutom tillhör en kristen minoritet som diskrimineras i samhällslivet. I Malmö är det två kategorier av kvinnor och familjer som är målgruppen: dels de som har kommit till Sverige de senaste åren, och dels de som har bott här länge men inte integrerats i det svenska samhället.

– Så här i Sverige kan poängen vara att mentormamman är en landsman som förstår ens kultur, situation, tradition, säger Jacqueline Ernerot. Men Sverige är unikt med sitt sociala skyddsnät, och mentormammorna ska ju inte konkurrera med det. De är inte hälso- och sjukvårdsutbildade, de är inte socialarbetare, de ska inte gå in i alla situationer. De behöver stöd. Men de kan arbeta nära den omsorg som finns.

Foto: Yalla Trappan

Språkkompetenser

Utmaningen som Braem Sager och hennes fem kolleger i Malmö har fått har med barns skolresultat att göra: det märks en skillnad på ungefär ett år i utvecklingen mellan barn som inte talar svenska hemma men har gått i förskola och barn som inte har gjort det.

– Tanken är att vi ska bjuda in familjerna till den öppna förskolan när de kommer för att gå på BVC, och att vi också ska bjuda in till babycaféer och språkcirklar, till exempel. Det är viktigt för oss att mammorna får träffa andra mammor och att de fortsätter att träna sin svenska så att glappet mellan sfi och föräldraledighet inte blir så stort för dem.  När vi väl har byggt upp ett förtroende kan vi prata med dem om att skriva in barnen i förskolan.

Lotsarna ska, så snart de öppna förskolornas verksamheter är igång igen, arbeta i de områden där deras språkkompetens behövs mest. De kommer också att samarbeta med socialtjänstens enhet för ekonomiskt bistånd för att hitta de familjer som behöver lotsning.

– Jag talar arabiska själv, berättar Braem Sager, och vi har två arabisktalande lotsar – en undersköterska och en som har varit socialarbetare i Syrien. Våra somalisktalande lotsar är en undersköterska och en barnskötare. Och så har vi en som talar dari och pashtu – hon var ekonomiprofessor på ett universitet i Afghanistan! Men de sista åren där arbetade hon med att stötta kvinnor som ville starta småföretag, så hon har ett slags socialarbetarbakgrund, hon också.

Lotsarna ska koncentrera sig på barnet och förskolan, men de ska samtidigt bidra till att stärka mamman i hennes roll och visa henne de möjligheter samhället erbjuder.

– Eftersom vi arbetar bland människor som har flytt från sina hemländer är jag säker på att vi kommer att möta trauman och depressioner, säger hon. Jag tror att vi också kommer att få arbeta med kvinnors situation, till exempel med våld i nära relationer, och med barnnutrition och tandhygien också. Därför blir det viktigt för oss att skapa en palett av olika aktörer och aktiviteter i samhället att lotsa vidare till.

Och tills det går att ses i de öppna förskolorna och i hemmiljö igen gäller det alltså att hitta nya arbetssätt.

Fotnot:

Malmö är en av Lunds Missionssällskaps noder, och det har resulterat i stöd till olika projekt och verksamheter genom åren. Mentormammorna, eller Yalla lotsarna, har hittills mest arbetat i Seved och i stadens centrum men kommer sannolikt också att arbeta på Rosengård framöver.

print