Scroll to top

Herre, förbarma dig!


■ ■ ■
Per Kristiansson. Foto: Maria Lundström, Lunds stift

Min fru Gunilla och jag sitter i Kaffebaren på Möllan i Malmö. Jag har precis mött henne på Triangelns station efter att vi varit ifrån varandra under två veckor. Först har jag tillbringat en vecka i Egypten, som är en av Lunds Missionssällskaps noder, och sedan har Gunilla varit på en internationell amningskonferens i Brasilien i en vecka.

Innan vi åkte fick vi frågor om säkerhet och risker i dessa båda länder.

Nu bubblar vi på för fullt om alla fantastiska möten och upplevelser vi varit med om. Vi njuter av stans bästa cappuccino och sitter på barstolarna där man har härlig utsikt över det myllrande folklivet på Möllan.

Då ser vi plötsligt blommorna på andra sidan gatan, ljusen som brinner på trottoaren.

Vi har varit borta i mindre än två veckor från vår stad, Malmö, en stad med så mycket liv, glädje och solidaritet, och samtidigt …

Det var inte i Egypten eller Brasilien som vi mötte våld och osäkerhet, det var när vi kom hem som vår gata var kantad av blommor och ljus till minne av en 15-åring och vårt torg nästan kändes belägrat av alla poliser och polisbilar. I mitt inre ljuder ett stilla: Herre, förbarma dig!

Dagen efter sitter vi på liknande barstolar tillsammans med två av våra döttrar, Anna och Clara. Nu är vi i Lund, och kaffet är utbytt mot kinesiska dumplings.

Plötsligt för maten oss från det här lunchstället i en källare i Lund till situationen i en annan av Lunds Missionssällskaps noder, Hongkong.

Anna, som bodde i Hongkong för några år sedan, berättar om hur hennes vänner delar med sig av den förtvivlan många upplever över hur livet har utvecklats de senaste månaderna, inte minst för dem som är i hennes ålder och är studenter. Hur hon oroar sig över varför några av vännerna som alltid svarar direkt på meddelanden nu har blivit tysta.

När Anna berättar tänker jag på vad Lennart Hamark har berättat om sina dagar där för någon månad sedan. Han har mer än 30 års erfarenhet av Hongkong och säger att han aldrig har mött en sådan oro som nu.

När Anna berättar går mina tankar också till ett meddelande från en annan vän som har fått ett resestipendium från Lunds Missionssällskap och som just nu är i Hongkong. ”Allt gott från ett oroligt Hongkong”, slutar meddelandet. Jag har sagt till så många genom åren att Hongkong är den tryggaste staden i världen, men så lyder en hälsning därifrån idag. Än en gång ljuder orden stilla i mitt inre: Herre, förbarma dig!

Det bibelord som på ett särskilt sätt har lyfts fram inom den världsvida missionsrörelsen de senaste åren, bland annat i dokumentet ”Tillsammans för livet”, är: Johannesevangeliet 10:10b: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.” Det är i den sändningen, i den missionen, som kyrkan står: mission för liv, och liv i överflöd.

Men där på kaffebaren på Möllan, med blommorna och ljusen på gatan, och på dumplingsbaren i Lund, med alla berättelser från oroligheternas Hongkong, känns det bibelordet så långt borta. Det är bara detta som återstår: Herre, förbarma dig!

På första sidan i boken Missionärerna skriver Jonas Jonsons: ”Till kvinnor och män som trots sina tillkortakommanden gör Guds barmhärtighet synlig på jorden.”

I en värld som många gånger plågas av våld och oro får vår mission i livets tjänst kanske vara just bönesucken: Herre, förbarma dig!

___

Per Kristiansson är sekreterare i Lunds Missionssällskap, stiftsadjunkt för teologi och mission och präst i Västra Skrävlinge församling i Malmö. Han har tillsammans med sin fru Gunilla arbetat på Filippinerna i flera perioder, senast förra året.

print