Scroll to top

Kenya: Tillgångar


Unik skog ger inkomster på ett nytt sätt

I en skog som var på väg att försvinna har hotade arter slagit sig ner igen.
Mwamba Conservation Centre i Kenya har ett dubbelt uppdrag: att utbilda barn och vuxna och att se till att landets, havets och luftens växter och djur mår bra.

■ ■ ■
Mwamba Field Study Centre ligger vid Watamu Beach nära Malindi i Kenya. Foto: Anna Braw

En gång i tiden sträckte sig en skog från Somalia ner till Moçambique. Den var unik i sitt slag – en torr kustskog med många arter som trivdes bara just där.

Vid millennieskiftet var den nästan helt borta.

Anledningen var människan – och inte enbart storföretagen. Vanliga familjer utmed Kenyas kust avverkade skog för att få bränsle.

2001 startade den kristna miljöorganisationen A Rocha Kenya ett miljövårdscenter intill den största av de kvarvarande skogsytorna.

Nu finns Arabuko-Sokoko Forest, liten men äkta. En utrotningshotad fågelart och fem hotade lever här, och människor som tidigare högg ner skog har fått arbete med att vårda den och ta emot studiebesök och turistgrupper.

Watamu är en världskänd strand, men området lider av brist på rent vatten. Foto: Anna Braw

Diskar tillsammans

– Vi hade svenska gäster här för några veckor sedan! säger Pauline Mhambi. De tyckte så mycket om vår skogshonung, så de köpte alla burkar som jag hade hemma då. Nu har vi en norsk präst som ska vara volontär här i tre månader.

Den svenska gruppen visar sig vara ungdomsledare från Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. Organisationens ledare, Jacob Ämterlind, var volontär på miljöcentret för några år sedan och bestämde sig för att låta fler få se och uppleva kenyanskt miljöarbete med utgångspunkt i kristen tro. Den norske volontären är Knut Grønvik, präst i Lommedalen kirke i Bærum och tidigare Korsvei-präst.

Annars är det skandinaviska inte särskilt närvarande på Mwamba Conservation Centre. Den här veckan pågår en utbildning för A Rocha-medarbetare från åtta afrikanska länder, och en nordamerikansk teologistudent och volontär, A Rochas Internationals direktor Sarah French och en brittisk biolog deltar i teoretiska och praktiska pass och måltider. Och så finns det en amerikansk turist som läste vackra ord om Mwamba i en Lonely Planet-bok och vilar här några dagar innan hon ska resa vidare på sitt stora soloäventyr i Östafrika.

– Alla äter tillsammans här och hjälps åt att diska efter maten, förklarar Pauline Mhambi.

I Mwambas matsal finns ett litet miljöbibliotek. Foto: Anna Braw

Fågelstation

Centret har flera delar och verksamheter. Den som det står om i Lonely Planet är gästhemmet, ett hus med reception och en liten matsal och så längor med gästrum, några uteplatser och en paviljong, och ett stort utekök under tak där man utan vidare kan laga till en nyslaktad get eller två. Eller flera hönor. Hit kommer grupper som den från Sverige och den med A Rocha-arbetare från flera länder, fågelskådare, forskare och turister.

– Man kan vara med på en del av det som vi arbetar med när man är här, säger Pauline Mhambi. Många följer med på rock-pooling, till exempel.

Det är mindre än 100 meter från gästhemmet ner till Watamu-stranden, känd bland annat för att den är äggläggningsplats för havssköldpaddorna.

Fågelstationen är också en viktig del – lokalanställda och tillresta biologer och fågelskådare samarbetar där. Biologer och botaniker kommer också för att arbeta i Arabuko-Sokoko Forest.

I Mwambas konferens- och utbildningslokal finns en stor mosaik gjord av plastfragment från stranden. Foto: Anna Braw

Från kol till levande skog

Men det viktigaste arbetet på Mwamba Conservation Centre är det som medarbetarna gör tillsammans med människorna som bor i området.

– Vi arbetar mycket med skolbarnen, berättar Stanley Baya som är centrets Community Conservation Manager (ledare för det samhällsinriktade miljöarbetet). Trots att de bor bara någon kilometer från havet har många av dem aldrig sett det. Vi besöker dem på skolorna och tar emot dem här på centret.

Han är utbildad lågstadielärare och kom till A Rocha 2001 för att arbeta med ett speciellt uppdrag: att samordna ASSETS, ett stipendieprogram för tonåringar vid kusten.

– Det visade sig att de familjer som avverkade kustskogen gjorde det för att få extrainkomster, berättar han. De flesta av dem hade en någorlunda stabil ekonomi, men de behövde lite extra för att kunna skicka sina barn till gymnasiet, och att hugga ner skog för att kunna tillverka kol att sälja var det som låg närmast till för många. Då började vi arbeta med ASSETS.

Förkortningen betyder Arabuko-Sokoke Schools and Ecotourism Scheme, och arbetet startades med finansiering från UNDP:s Global Environmental Facility och i samarbete med det kenyanska utbildningsdepartementet, Kenya Wildlife Service och Kenya Forest Service.

– Pengarna till stipendierna kommer från den lokala turistindustrin, från privata givare här och i andra länder, och från de inkomster A Rocha Kenya får genom ekoturism, säger Stanley Baya. En del av de vuxna som tidigare arbetade med att hugga ner skog och tillverka kol har fått arbeten med att vårda skogen och ta emot turister istället.

Och tonåringarna? Jo, stipendierna kallas eko-stipendier, och alla stipendiater får extra undervisning i biologi och miljövård, deltar i trädplantering och letar upp och tar bort snaror som tjuvjägare sätter upp i skogen.

Foto: Anna Braw

På Guds sätt

Tillsammans med odlande familjer i området och A Rocha i andra länder har medarbetarna i Kenya lanserat Farming God’s Way, ett utbildningsprogram som bygger på modern forskning om hur man odlar grödor som kan bli till mat utan att skada naturen – och hur man på bästa sätt reparerar skador som redan har uppstått.

Och så är det kursen Fundamentals of Ornithology, som A Rocha Kenya ger varje år på Elsamere Field Studies Centre vid Naivasha-sjön tillsammans med ornitologiavdelningen på National Museums of Kenya, Tropical Biology Association och NatureKenya. Den samlar både inhemska och tillresande fågelskådare, nybörjare och professionella.

Vid Mida Creek finns mangroveskog som också lockar många besökare och ännu fler vattenfåglar, fiskar som leker och sköldpaddsungar som behöver växa till sig. Både den och Arabuko-Sokoke Forest finns med i UNESCO:s Biosphere Reserve.

– Men titta här, säger Stanley Baya och böjer sig ner för att plocka upp något i sanden.

Det är en liten plastbit.

Mikroplaster, plastbitar som är mindre än en halv centimeter i diameter, är ett av de mycket påtagliga miljöproblem som Kenya inte kan värja sig mot trots förbudet mot plastpåsar. Plasten finns överallt, inte minst i havet.

Det finns mycket att göra för ASSETS-tonåringarna både nu och när de är redo att ta ett ännu större ansvar.

A Rocha Kenya

Den kristna miljöorganisationen A Rocha grundades i Portugal och finns i flera världsdelar. A Rocha Kenya är en av de nationella grenarna och arbetar med miljövård, lärarutbildning, utbildning för barn och vuxna, forskning och innovationer som kan förbättra människors vardag, till exempel den bränslesparande fireless cooker. Verksamheten finns både i Nairobi (Karara, Karen) och i området runt Mwamba Conservation Centre vid Watamu nära Malindi.

ASSETS

Arabuko-Sokoke Schools and Ecotourism Scheme, ASSETS, är en av A Rocha Kenyas verksamheter och startades finansiering från UNDP:s Global Environmental Facility. Den drivs i samarbete med det kenyanska utbildningsdepartementet, Kenya Wildlife Service och Kenya Forest Service. Den unika kustskogen Arabuko-Sokoko Forest är en turistattraktion, och familjer som tidigare högg ner den kan nu få inkomster genom att vårda den och visa den. Tonåringar kan studera på gymnasiet tack vare ASSETS-stipendierna.

Farming God’s Way

I området runt Mwamba råder så kallad food insecurity, alltså ojämn och ofta låg tillgång till mat. Detta har varit en av orsakerna till att värdefull skog har huggits ner. 2011 började A Rocha Kenya arbeta med ett forsknings- och utbildningsprojekt, Farming God’s Way, och två år senare kunde metoderna börja användas i samarbete mellan A Rocha och familjerna i området. Det har lett till att tillgången på mat har blivit jämnare och att skogsskövlingen bromsats.

print
  • Bild: Anna Braw

  • Reportage: Agneta Hansson och Anna Braw


  • Nummer: 4

  • År: 2019

  • Tema: En framtid för vår jord