Scroll to top

Barentsregionen: SKKB — tillsammans i norr

Metropolit Simon och biskop Stiglund. Foto: Ulf Boström

När perestrojkan slog ut i full blom och gränsen mot Ryssland öppnades innebar det inledningen till en ny tid. I början av 1990-talet var Barents ett magiskt ord. Det uppstod en Klondykestämning som fick svenska, finska och norska tjänstemän och entreprenörer att åka i skytteltrafik till Murmansk.

– Det var en imperialistisk tankegång, säger Per Oskar Kjølaas.

Han är biskop emeritus i Nord-Hålogalands stift i Norge och en av grundarna av SKKB, Samarbetskommittén Kristna Kyrkor i Barentsregionen, och dess praktiska arbete, som har fått namnet Folk till folk.

– Tjänstemännen och entreprenörerna på 1990-talet tänkte: vad kan vi tjäna på detta? säger han. Sådant är inte Folk till folk-samarbetet. Det handlar om att öka vänskap, förståelse och kontakt över gränserna för att skapa fred och försoning.

Idag är Klondykestämningen sedan länge över, men SKKB lever vidare.

Först nödhjälpsarbete

Samarbetet över gränserna började med att den lutherska församlingen i Kirkenes tog kontakt med Murmansk och utvecklade en vänskapsrelation.

Första tiden handlade det helt och hållet om ett nödhjälpsarbete. Nord-Hålogalands stift kom med, och arbetet kom också att engagera de nordliga stiften i Sverige och Finland.

År 1996 bildades SKKB av de nordliga stiften i Norge, Sverige och Finland, Murmansks stift och Arkhangelsks stift. Så småningom kom Sör-Hålogalands stift, Petrozavodsks stift och den ingermanländska kyrkan också med.

Arbetet utvecklades snabbt och blev en kombination av diakoni och kyrklig vänskap. Gemensamma barn- och ungdomsläger arrangerades, liksom pilgrimsseminarier och påskresor till Murmansk.  

Deltagare i en av SKKB:s samlingar i den ryska delen av Barentsregionen. Foto: Ulf Boström

Aktivt stöd från biskoparna

SKKB:s formella struktur känns igen från den västerländska kyrkans värld, med verksamhetsberättelser, styrelse och årsmöten.

Idag är SKKB är den enda organisation som har observatörsstatus i det politiska Barentsrådet.

– Samarbetet är unikt. SKKB är faktiskt våra kyrkors enda kontakt med den ryskortodoxa kyrkan, berättar Per-Oskar Kjølaas.

Ryssland är navet i samarbetet, och det hela bygger på att alla biskopar aktivt stöttar verksamheten.

– Om inte biskoparna stöttar arbetet kommer det att falla samman. Särskilt från rysk sida. Den ryskortodoxa kyrkan är väldigt biskopsstyrd.

Sjunger om fred

Metropolit Simon, biskop i Murmansks och Montjegorsks stift, har varit med i arbetet i SKKB från början.

– Om vårt arbete bara hade varit en formalitet, ett intresse för en liten grupp människor, så hade vi aldrig kunnat hålla på så här länge, säger han. Då hade det slagits sönder för många år sedan. Och vi kan se att det är en ny generation som tagit över nu.

När SKKB firade sitt tjugoårsjubileum 2016 var det han som bjöd in till en gemensam ungdomskörfestival på Kolahalvön med temat ”Till hela världen sjunger vi om fred”. Under några intensiva dagar reste ungdomskörer från Sverige, Norge och Finland runt och sjöng för fred i Kola, Montjegorsk, Kandalaksja, Apatity och Murmansk. Överallt möttes de av överfyllda kulturhus, där de ryska värdarna briljerade i gästfrihet. Det blev imponerande scenframträdanden med färgstarka kläder, dans, sång och en intensiv scennärvaro. De samiska inslagen präglade också festivalen.

– Vi har arbetat målmedvetet med att det samiska ska tydliggöras, och det har vi lyckats med, säger biskop Per Oskar Kjølaas. Här har det skett en enorm utveckling. Metropolit Simon har varit tydlig med att lyfta fram det samiska.

Vänskapsband

En struktur har byggts upp genom åren, med återkommande rådsmöten och en arbetande styrelse, men framtiden hänger också på de relationer som har skapats mellan människor. Relationerna, tilliten och respekten är grundstenar för SKKB:s arbete liksom för andra samarbeten. De vänskapsband som har knutits är en förutsättning för kontinuiteten.

– Detta är inte ett teologiskt forum, säger biskop Per-Oskar Kjølaas. Här diskuteras inte läror – dem är det andra organ som tar sig an. Folk till folk är människor som möts för att skapa en framtid tillsammans. Det som sker på gränsen mellan Ryssland, Sverige, Norge och Finland är så viktigt, särskilt i tider då Ryssland framställs som det stora hotet. Det är en väldigt betänklig utveckling just nu, och den västliga pressen framställer Ryssland stereotypiskt, men Ryssland har ju så många sidor.

___

SKKB

  • Nio stift är medlemmar i SKKB, Samarbetskommittén Kristna Kyrkor i Barentsregionen:
  • Murmansk & Montjegorsk stift av den Ryska ortodoxa kyrkan (från 1996)
  • Arkhangelsk & Kholmogory stift av den Ryska ortodoxa kyrkan (från 1996)
  • Petrosavodsk & Karelen stift av den Ryska ortodoxa kyrkan (från 1999)
  • Ingermanlands lutherska kyrka (från 1999)
  • Norska kyrkan i Nord-Hålogaland bispedømme (från 1996)
  • Norska kyrkan i Sör-Hålogaland bispedømme (från 2009)
  • Svenska kyrkan Luleå stift (från 1996)
  • Finska ortodoxa kyrkan, Oulu stift (från 1999)
  • Evangeliska lutherska kyrkan i Finland, Oulu stift (från 1996)

Fem arbetsområden

SKKB arbetar inom fem prioriterade områden:

  • Kontakt och utbyte – körutbyten, barnläger, ungdomsläger, vänförsamlingar, deltagande i varandras kyrkliga högtider
  • Miljöfrågor
  • Diakoni
  • Ursprungsbefolkningar
  • Undervisning och forskning
print