Indien: Bilder för bön

Genom min resa i Indien – drygt fyra månaders upptäcktsfärd under 2017 och 2018 – blev en gammal dröm verklighet. Indien är sedan årtusenden det multireli­ giösa och mångkulturella landet framför alla andra med en hänförande natur och kultur, men också med underbara människor, mer än 1,3 miljarder. Framför allt har hinduisk, buddhistisk och muslimsk tro i färgstark samexistens präglat det dagliga livet och genomsyrar det alltjämt. Men här finns också sikhisk och kristen tro. Jag hade tänkt mig att resan skulle vara lite som att ta steget in i antiken, det gamla gre­kisk­romerska samhället med dess storslagna mytologi om gudar och gudinnor, in i en värld där religionen fortfarande utgör navet. Och så blev det, även om det indiska Pantheon, med sitt myller av berättelser, är något helt annat.

Dharamsala är Dalai lamas tibetanska enklav i Himalayas svindlande sköna berg­ landskap. Där mötte jag Heun Samdup, munk och professor i buddhistisk filosofi, för att samtala om bildens roll inom buddhistisk fromhet. Jag hade också ett ”stå­upp­semi­ narium” tillsammans med landets främste thangka­målare, Tenzin Norbu, om vad som kreativt och måleritekniskt förenar skapandet av kristna ikoner med det uråldriga tibetanska sättet att måla buddhistiska heliga bilder på tyg med naturfärger.

SRI HARMANDIR SAHIB, det gyllene tem­plet i Amritsar, sikhernas allra heligaste, är en sagolik plats fylld av fromma pilgrimer från världens alla hörn i turbaner och färggranna saris. Det har en andlig atmosfär av innerlighet och charm.

AJANTA OCH ELLORA hör till de viktigaste kulturarvsplatserna i Indien och ligger i delstaten Maharashtra. Mer än 60 buddistiska och hinduiska tempel är uthuggna ur bergs­ massiven. De är utsmyckade med skulptu­rer och muralmålningar från tidig medeltid, konstnärligt fulländade och i förvånansvärt välbevarat skick. Att träda in i dessa helge­ domar var ett andligt äventyr.

VARANASI är Indiens heligaste stad, och där fick jag initierad guidning i templen, också de buddistiska templen i sarnath i stadens utkant där Buddha höll sina första predikningar. En morgon, i gryningen, fick jag också segla på den heliga floden ganga. Precis som på alla platser i Indien fick jag rika tillfällen att på nära håll uppleva det andliga livet. Puja är den hin­duiska gudstjänsten med böner, rökelse, blom­ mor och fruktoffer. Darshan är den enskildes möte med gudabilderna. Jag fick samtala med människor om deras tro och träffa konstnärer som framställer skulpturer för rituellt bruk till tempel och privata andaktsplatser.

JAIPUR är huvudstaden i Rajasthan, ett viktigt centrum för indisk miniatyr alltsedan mogultiden (1526–1857). Där såg jag vack­ra exempel på denna konst, ett sofistikerat akvarellmåleri på papper med motiv ur den religiösa mytologin.

Jag mötte också mästaren Ramu Ramdev, som tillhör femte generationen miniatyrmålare i sin släkt. Han tillverkar egna penslar och använder jordfärger och pigment av halvädel­ stenar, alldeles som inom ikonmåleriet. När han fick se foton av min Franciskusikon till påven målade han i tusch på några minuter ett miniatyrporträtt av en ung dams ansikte, och sedan gav han det till mig med ett stort leende.

TAMIL NADU ligger på Indiens sydspets och är känt för sina undersköna, hinduiska tempel, smyckade med skulpturer både utanpå och inuti. Det mest imponerande var Meenakshi Temple i madurai, som vissa anser är ett av jordens sju underverk. I skydd från den stekande solen vandrade jag barfota – som man gör i respekt för plat­ sens helighet – genom stora, svala salar och såg de många suggestiva kapellen med skulpturer av gudar och gudinnor, utmejslade i sten och gjutna i metall. Jag hörde sången och små tempelklockor som ringde, och jag andades in doften av rökelsen och offerblommorna. Här mötte jag också de troendes fromhet, rörande ödmjukhet och allvarliga ansikten, varmt be­ lysta av oljelamporna, såg hänförelsen hos gamla män och kvinnor, mammor och pappor och glädjen i barnens blickar. Och jag hörde deras skratt.Allt detta var lärorikt och magiskt, ja, oförglömligt.

Det som förde mig till detta stora land i öster var det indiska miniatyrmåleriet. Under många år har jag som ikonmålare och konsthistoriker längtat efter att få studera det närmare, särskilt de enastående vackra verken från mogultiden. Med sina sofistikerade färger, linjer och former och sitt ömsint koncentrerade porträttmåle­ ri påminner de – även om det historiskt inte
finns någon förbindelse – om det klassiska ikonmåleriet.

Men mitt främsta syfte med resan var forskning inriktad på religiös konst inom hinduism och buddhism, de rituella bilderna i de indiska templen och hemmen. Jag ville veta mer om bildernas estetiska uppbyggnad och konstnärliga tillblivelse och förstå den roll sakral konst har för rituellt bruk inom indiernas fromhetsliv och för deras förståelse av Gud. Vad betyder dessa heliga bilder för ”självbilden” hos de människor som regelbun­ det står inför dem i bön? Går det att jämföra detta med den betydelse ikonerna har för oss kristna?

Detta fick jag rika tillfällen att uppleva tillsammans med nya vänner och i möten med indiska studenter. Mitt forskningspro­jekt var knutet till Nordic Centre in India i New Delhi, en sammanslutning av skandi­naviska universitet. I dess regi föreläste jag om ikonkonst på åtta av landets universitet, och frågestunderna efter föreläsningarna ledde till ytterligare insikter.

Under tre veckor var jag i bangalore på Ecumenical Christian Centre (ecc), som grundades 1963 av den protestantiske pastorn M A Thomas. Det är en plats där människor från skilda konfessioner möts och en plats för religionsdialog. Det leds av en karmelitmunk, Mathew Chandrankunnel, som också är pro­ fessor i kvantfysik, filosofi och teologi. Här fick jag bo gratis mot att jag höll ytterligare föreläsningar. Under vistelsen där målade jag några mindre, beställda ikoner som delfinan­ sierade resan.

Vi lever i en tid då religion och politik på gott och ont är sammanflätade. Genom migration och globala nätverk (inklusive internet och sociala medier) tillhör vi en värld, ett Europa och Sverige, multikulturella och multireligiösa sammanhang som inte längre begränsas till nationer.Avsaknaden av djupare förståelse för varandras kulturer och för varandras historiskt och religiöst betingade synsätt leder till xeno­fobi, hat och konflikter.Fördjupade kunskaper och personliga erfarenheter av andra kulturer och religioner motverkar främlingsfientlighet i social, religiös och politisk mening och upp­muntrar till kreativ gemenskap. Tiden i Indien var fantastisk och fick mig att förstå hur mycket vi över religionernas gränser – trots att vi på flera sätt skiljer oss åt i tron – har gemensamt, kan lära oss av och dela med varandra. Inte minst gäller detta på konstens och skönhetens områden, i de and­liga och mångkulturella sammanhang där ord är otillräckliga.