Scroll to top

Hongkong: ”Jag försöker lyssna”


Mei Mei arbetar med ungdomar i en Hongkong-församling

– Det är så lätt att vilja vara andlig ledare och ge råd, men jag försöker lyssna, säger Mei Mei Tse.
Varje helg möter hon en stor grupp ungdomar och unga vuxna i en anglikansk församling i Hongkong.

■ ■ ■
Mei Mei Tses ungdomsgrupp — Mei Mei sitter i svart tröja till höger om bildens mitt och vinkar. Foto: privat

– Det är många unga som går i kyrkorna här i Hongkong, i alla fall om jag jämför med de församlingar där jag har varit i Europa, säger Mei Mei Catherine Tse.

Hon har just kommit hem efter en vanlig arbetsdag: först nio till arton på Hong Kong Christian Churches Union, där hon har hand om utbytesprogram för kinesiska församlingar och förmedlar kollekter, och sedan halv sju till halv tio på ett av stadens universitet, där hon läser ett masterprogram i socialt arbete.

– Jag har det som många andra här, säger hon. Först är det viktigt att komma in på rätt skola, sedan är det viktigt att komma in på rätt gymnasium så att man har en bra chans att komma in på universitetet, sedan är det jätteviktigt med gymnasiestudierna, och så kommer man förhoppningsvis in på universitetet. Efter examen ska man arbeta, intensivt, men efter ett tag ska man studera igen – man måste göra karriär här.

Foto: Anna Braw

”Nu tävlar skolorna”

Mei Mei Tse själv har inte gått den mest självklara vägen – hon har bott i Europa i ett par år och bland annat arbetat som volontär hos en kommunitet som lever tillsammans med hemlösa i Bryssel. Men nu är hon tillbaka i sin hemstad, arbetar, studerar och lägger många timmar varje helg på ungdomsgruppen i sin församling.

– Mina föräldrar flyttade hit från Kina 1989, när jag var sex år. Deras föräldrar hade bott här sedan 1970-talet. Att flytta till Hongkong var det enklaste sättet att lämna Kina på den tiden. Jag kom in på en anglikansk skola här, och många av de som är unga nu har också lärt känna den kristna tron därför att de har gått i olika kristna skolor.

Att växa upp i Hongkong har länge inneburit att leva under hård press, men Mei Mei Tse säger att mycket har förändrats under de senaste åren:

– När jag började skolan gjorde jag inte så mycket läxor, och vi vande oss lite i taget vid prestationskraven. Nu tävlar skolorna, trycket på eleverna ökar, och det är många unga som inte mår bra. Det har blivit vanligt med självmord – jag har hört om tio bara i år.

Rådgivningscenter

Mei Mei Tse beskriver sin församling som ett slags rådgivningscenter: det finns kurator, socialarbetare och en HR-person som är beredda att ta emot tonåringar och unga vuxna och samtala med dem. Äldre ungdomar fungerar som ledare för de yngre.

– Det första året när någon kommer är relationen kanske inte så djup, säger hon. Men det blir mer och mer samtal. Vi har så tråkiga liv här: vi tänker bara på studier. Familjerna påverkar de unga mycket. Om någon alltid pratar och dominerar gruppsamtalen försöker jag förstå varför. Det finns också många som tycker om att komma hit men som inte vill delta i något. Jag ser dem sitta och leka med sina telefoner under samlingarna. Det är inte lätt …

Foto: Anna Braw

”Viktigast att lyssna”

Hon berättar att för den som inte är akademiskt begåvad finns det i stort sett ingen framtid i Hongkong.

– Det är så många av våra tonåringar som är så begåvade, men konst, musik och dans får inte plats här. ”Vi” bryr oss bara om finansvärlden. Man ”ska” studera medicin, ekonomi eller juridik.

Församlingens – och alla församlingars – trångboddhet gör att ungdomsgruppen bara kan ha sin lokal i ett par timmar åt gången. Sedan ska någon annan grupp använda den.

– Det är svårt att betona gemenskap här, men vi får dela det mesta med varandra i församlingen, säger Mei Mei Tse. Jag har lärt mig mycket om kommunitetsliv i Europa, och det är svårt att tillämpa det här.

Men en lärdom använder hon ofta:

– Jag var hos en ignatiansk systraorden. Här är det så lätt att vilja vara andliga ledare och ge råd. Vi lyssnar inte, vi pratar jättefort. Men hos systrarna lärde jag mig att lyssna, och jag tyckte om deras sätt att lyssna på mig. Jag tycker mycket om att prata med människor, såklart, men jag undrar om inte det viktigaste vi kan göra för våra ungdomar här är att lyssna till dem.

***

Hongkong

Hongkong är en så kallad särskild administrativ region i södra Kina och består av Hongkongön, Kowloon, Nya territorierna och de utanförliggande öarna, sammanlagt drygt 1 000 kvadratkilometer. Området var brittisk koloni i mer än 150 år och förenades med Kina 1997. Av de mer än sju miljoner invånarna är ungefär en halv miljon kristna. Många av de kristna kyrkorna driver skolor. Den anglikanska domkyrkan heter St. John’s.

print