Under ett par veckor i februari och mars var en grupp ungdomar från Framtidskyrkan i Anundsjö, 22 personer, på besök i Tanzania. Jonas Byström, som är ungdomsledare i Framtidskyrkan och EFS-präst i Anundsjökretsen, var en av initiativtagarna till resan.
Jonas Byström, hur kom ni på att ni skulle åka till Tanzania?
Tanken med resan var att våra ungdomar skulle få se och uppleva mission. Det som var det primära, det som vi ville engagera ungdomarna i, var att sprida det glada budskapet och att se att det kan göras på många olika sätt. Vi ville att de skulle få se det och prova på det. För snart fyra år sedan gjorde vi en liknande resa till Paraguay med ett stipendium från Lunds Missionssällskap. Den har haft avgörande betydelse för många av de 14 ungdomar som var med. Vi har också sett att missionsintresset i församlingen har ökat.
Vilka var det ni besökte?
Vår församling har två missionärer i Arusha, Paula och Ulrik Alderblad. De arbetar för IBRA med att utbilda lokala medarbetare och producera TV-program som ska sändas på ett nytt digitalt TV-nätverk i östra Afrika. Vi hade också bett Carl-Erik och Overa Sahlberg att få se deras arbete.
Några dagar var vi hos organisationen MOP, Monduli Juu Orphans Project, som finns i masajbyn Monduli Juu. MOP arbetar med att hjälpa föräldralösa barn och fattiga familjer med utbildning och skolgång.
Hur förberedde ni er för resan?
Vi gick en kurs på Åredalens folkhögskola tillsammans och läste bland annat missionshistoria, mission idag, språk och kultur. Ungdomarna arbetade ihop pengar under våren 2017 – de ordnade två däckbytardagar och en tårtbuffé, de ordnade en loppis, och de sålde kläder, kol, te och kaffe. Vi sökte också bidrag från flera olika håll och fick ett från EFS Mittnorrlands missionsfond och ett från Lunds Missionssällskap.
Är det något speciellt ögonblick som känns extra värdefullt nu när ni är hemma igen?
Något som gjorde ett starkt intryck på våra ungdomar var besöket på ett ungdomsfängelse där vi fick möta ungdomar som väntar på rättegång – en del hade fått vänta i uppemot två år. Våra ungdomar är i samma ålder och kunde relatera till sina egna skyddade, lyckliga liv. Under resan hade vi delat ut en mängd fotbollar som vårt lokala fotbollslag hade skickat med. På fängelset överlämnade vi några på ett lekfullt sätt, genom en ”landskamp”. Tyvärr blev det svensk förlust!
