Scroll to top

Egypten: Enkelt, svårt, inspirerande


Två månader på Anafora för Ida Helgesson

Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

■ ■ ■
Systrar och volontärer. Foto: privat

I Anafora, mellan Kairo och Alexandria, arbetar volontärer från olika länder tillsammans med koptiska bröder och systrar. Under två månader i våras var Ida Helgesson där.

Ida Helgesson, vad fick dig att söka ett resestipendium för att åka till Egypten?

För några år sedan såg jag bilder från Anafora. En föreställde den stora kyrkan som har ikonmålningar över stora delar av väggarna och taket, och de andra visade området med små kupolhus, palmer, sand och trasmattor. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att någon gång åka dit.

Kyrkinteriören som drog Ida Helgesson till Anafora. Foto: privat

Anafora har blivit ganska stort – hur fungerar det nu?

Anafora startades för ungefär 20 år sedan av biskop Thomas och Katja Bexar. Deras tanke var att skapa en plats där människor kan mötas, dela livet och lyssna till Gud. Sedan dess har Anafora vuxit, och nu har det tre delar: Anafora där kommuniteten bor och dit gäster kommer, Anastasia som är utbildningscentret med kurser och utbildningar, bland annat ett kandidatprogram i mänskliga rättigheter som hålls av det katolska universitetet i Lyon, och så Anamnesia dit större grupper som till exempel församlingar kommer.

Vad gjorde du där?

Volontärmottagandet är baserat på frihet och initiativförmåga. Jag fick själv välja vad jag ville göra och blev uppmuntrad att hitta något jag tyckte om. De första veckorna var svåra, och då var det ovärderligt att kunna prata med de andra volontärerna.

Jag var mest på Anafora där jag sov, arbetade, åt och deltog i bönerna. Kommunitetens arbete är väldigt inriktat på gästfrihet, och som mest var det upp emot 300 gäster. Jag ville se så många delar av arbetet som möjligt, och under mina två månader där hjälpte jag till med allt möjligt, bland annat med att diska, städa, måla i kyrkan, göra draperier, skörda sallad, göra tepåsar och ta hand om en hund.

Det som vi svenskar känner som Anafora består numera av tre delar: Anafora, Anastasia och Anamnesia. Foto: privat

Vad är ditt intryck av livet där?

Anafora formas oerhört mycket av människorna som är där. Under mina veckor där byggdes en lekplats, och olika grödor provodlades på initiativ av olika volontärer och gäster. Just nu bor två amerikaner på Anafora – de utvecklar klostrets ekologiska odlingar och det praktiska miljöarbetet med kompostering och vattentillgång. Det är en kreativ plats som ger utrymme för projekt och idéer.

Jag är väldigt glad att jag har fått möjligheten att ta del av livet på Anafora. Jag har fått inblickar i den koptiska kyrkans liv och i kommunitetslivet. Jag tar med mig både det som är enkelt och det som är svårt, och jag är inspirerad att fortsätta att utforska det.

print