Scroll to top

Livet återvänder


Londonförorten byggs upp genom trädgårdsarbete

När tegelfabriken revs blev tomten en soptipp.
Nu samlas Wolf Fields grannar för att rensa ogräs, pressa juice, titta på fåglar och ta emot besökare från Southall, London, Storbritannien och resten av världen.

■ ■ ■
Kailean Khongsai. Foto: Anna Braw

– När jag kom hit till London började jag med samtalskvällar om klimathotet och andra miljöfrågor, berättar Kailean Khongsai. Det kom lite folk, men det blev liksom inget av det. En dag sa en kvinna som jag försökte få med: ”Du kanske kan få mig att odla tomater i en kruka vid bakdörren, men mer än så tänker jag inte göra!” Det blev min första ledtråd.

Wolf Fields ligger i Southall, en tättbefolkad Londonförort där en stor majoritet av invånarna har sitt ursprung i Indien, närmare bestämt i Punjab. De är så många att skylten med den lokala järnvägsstationens namn är tvåspråkig – det sägs vara den enda stationsskylten på punjabi i Storbritannien.

Hit kom Kailean Khongsai från Skottland, där han hade arbetat på kommunkontor med miljöfrågor.

– Jag är uppväxt i Indien, min pappa kom dit från Kina och driver ett jordbruk, men ingen här ser mig som indier, säger han. De tror att jag är från något annat land, kanske från Malaysia. Jag hade studerat botanik och sedan läst till jordbruksingenjör, och så hade jag läst teologi och en miljöteologikurs som finns i Oxford.

Foto: Anna Braw

Ödetomt med sopor

Orsaken till att Kailean Khongsai och hans familj flyttade till London är A Rocha, en kristen miljöorganisation som startade i Portugal och som har spridits till många länder. A Rocha arbetar på olika nivåer i samhället och tar lokala initiativ till att skydda natur som håller på att bli förstörd. I Southall fanns redan Minet Park, ett 100 hektar stort område som har städats upp och blivit en populär utflyktspark med vägar som används av hundägare och motionärer. Många frivilligorganisationer har varit med och arbetat där, och A Rocha ordnar fester, vandringar och föreläsningar tillsammans med andra engagerade.

– Men när kvinnan som jag pratade med sa att hon inte kunde tänka sig att göra mer än att odla tomater, då fick jag en tankeställare, säger Kailean Khongsai. Tänk om vi kunde få människor att sköta odlingslotter tillsammans? Skulle det kunna vara ett sätt att få dem att mötas och börja samtala med varandra? Skulle det kunna vara ett sätt för oss att lära känna fler här i området?

En dag när han var på väg hem till en kvinna som han kände från sin församling upptäckte han en ödetomt mitt i förorten.

– Den är bara en trettiondel så stor som Minet Park, och det var fullt med sopor överallt, men jag såg att det kanske skulle gå att göra något, säger han.

Undanskymda platser

Tomten har varit avspärrad, och människor har helt enkelt kastat sina sopor över staketet. Missbrukare har klättrat in för att kunna sova, äta och ta sina droger ifred, och det låg kanyler och annat farligt skräp på flera platser. Dessutom fanns det asbest i marken.

– Så snart vi hade fått klartecken från kommunen för att göra något samlade vi ihop pengar så att vi kunde få proffshjälp med att sanera här, och när det var klart bjöd vi in människorna i området att vara med och göra Wolf Fields vackert igen, säger Kailean Khongsai.

Nu, några år senare, har människors engagemang för lokal demokrati och miljövård blivit synligt och påtagligt i trädgårdens olika delar: det finns en äppelträdgård med många sorter, några gemensamma odlingsbäddar, en fågelmatningsplats med åskådarplatser bakom ett plank, en damm och en biodlingsstation med åskådarnät. Det finns många faktaskyltar att läsa och en solcellsdriven högtalare där man kan lyssna på en presentation.

– Och så har vi byggt en sinnenas trädgård där människor som har synskador kan känna på växter och material och lukta på allt, säger Kailean Khongsai.

Ett område går inte att använda för odling eftersom marken är alltför förstörd.

– Men vi hoppas att vi ska kunna bygga en liten skulpturpark här!

Foto: Anna Braw

”Här arbetar bin!”

Möjligheten att odla och skörda har blivit Wolf Fields stora attraktion, och Kailean Khongsai berättar om en kvinna som kommer till trädgården med sina barn:

– Vi har hört vad människor har för intryck av det här området, och min fru och jag plockar fortfarande upp efter missbrukarna som använder en av gångarna utanför som sovplats, och någon av oss måste alltid gå hit och låsa grindarna på kvällen. Många vet att det har inträffat en våldtäkt i ett hörn i trädgården för länge sedan. Den här kvinnan sa att för några år sedan var hon noga med att säga till sina barn att absolut inte gå den här vägen hem för att det var så farligt – och att nu har det istället blivit så att hon tar med dem hit.

De odlare som tar ett större ansvar kommer och arbetar regelbundet och noterar också sina iakttagelser inne i den container som fungerar som trädgårdens redskapsbod och kontor. Särskilt fåglarna hjälpts de åt att hålla reda på, och det har dykt upp fler och fler arter.

På staketet sitter det numera en ny sorts varningsskylt: ”Här arbetar bin!”

Foto: Anna Braw

500 handavtryck

– Min kollega David tar emot skolklasser här hela tiden, och det är en av de viktigaste delarna av vårt arbete, säger Kailean Khongsai. Många barn här i stadsmiljöerna aldrig sett hur en tomat eller ett äpple växer. Det är skolbarnen som har gjort målningarna på containerväggen – vi kallar dem för handträd. 500 olika handavtryck har vi på den ena väggen!

Den här dagen tar han och David emot en församlingsgrupp från en liten stad med helt andra förutsättningar än Southall.

– Arbetet med trädgården är ett sätt att berätta om min tro, säger han medan de dricker te och äter kex. Alla de stora religionerna har en inbyggd vördnad för skapelsen, så det är lätt att börja samtala med många. Jag berättar om varför jag inte kan vara kristen utan att försöka ta hand om jorden, och det förstår de flesta. Och på sensommaren har vi skördefest här tillsammans, kokar marmelad och tar ut juicemaskinen på gräsmattan, äter och pratar och sjunger. Det är också viktigt.


A Rocha

Den kristna miljöorganisationen A Rocha grundades i Portugal och finns nu i en rad länder, bland annat i Östafrika. Organisationen arbetar på olika nivåer i samhället och sköter skyddade områden tillsammans med nationella och lokala myndigheter. På flera platser finns fågelstationer, utbildningscenter för skolbarn och kurser i bland annat vattenfiltertillverkning. Våren 2018 har en svensk avdelning bildats och en konferens hållits i Malmö.

A Rocha har också ett klimatkompensationsprogram, Climate Stewards, som man kan ansluta sig till om man behöver göra flygresor och vill minska deras miljöpåverkan.

Att läsa

A Rocha UK grundades av Dave och Anne Bookless. Dave Bookless är numera Director of Theology i A Rocha International och deltidspräst i en anglikansk kyrka i London. Han har skrivit böckerna Living With The Planet och God Doesn’t Do Waste, båda utgivna på det brittiska förlaget InterVarsity Press.

print
  • Bild: Anna Braw

  • Reportage: Agneta Hansson och Anna Braw


  • Nummer: 4

  • År: 2018

  • Tema: Demokrati