Scroll to top

Storbritannien: ”Vi är inte ensamma”


Gäst hos en kommunitet

Att ta emot gäster mitt i gudstjänstliv, samtal och måltider är en uppgift för många kloster och kommuniteter. Yin-An Chen har besökt Community of the Resurrection i engelska Mirfield.

■ ■ ■
Community of the Resurrection är en anglikansk brödrakommunitet i Mirfield i Storbritannien. Foto: Community of the Resurrection

– En av de mest inflytelserika teologerna i Oxfordrörelsen i den anglikanska kyrkan var Charles Gore, berättar Yin-An Chen. När han stöttade de bröder som ville grunda Community of the Resurrection i Mirfield var det inte bara för att han ville att den romersk-katolska klostertraditionen skulle få nytt liv i den anglikanska kyrkan utan också för att bröderna ville tjäna de fattiga och arbetarklassen och vara med och förvandla det brittiska samhället.

Yin-An Chen, som är från Taiwan och studerar teologi i Canterbury, kom till kommuniteten som gäst tidigare i år. Han läste Charles Gores bok Lux Mundi medan han var där och beskriver Gores teologi som byggd runt inkarnationen men samtidigt i ett ständigt pågående samtal med naturvetenskap, historia och etik, ”mycket öppen och inspirerande”.

Yin-An Chen. Foto: privat

Alla gäster

– Precis som i andra kristna kommuniteter är bönerna och den dagliga mässan det som sätter rytmen, berättar han. Det är alltid det viktigaste för mig. Och kommuniteten tar hand om sina gäster. Alla äter tillsammans med bröderna varje dag och bor tillsammans i retreathuset. De är verkligen gästfria och varma. Jag tror att de flesta av dem arbetar medvetet för att bryta ner olika sorters separation.

Läsningen under retreaten fick honom att fundera över vad ”katolsk”, ”allmän”, innebär.

– Jag tror att det viktigaste är att vi inte är ensamma, inte bara individer avskilda från varandra. Guds inkarnation gör det synligt hur Gud älskar världen och allt som han har skapat. Vi hör till en universell kyrka som sprider Ordet. Det innebär att vi engagerar oss i den värld där vi lever. När jag var i Mirfield kände jag mig som en del av kommuniteten snarare som en gäst eller en förbipasserande. Och maten som de bjöd på var inte alls ”monastisk” – den var otroligt god.

Klostertraditionerna och gästfriheten

Den monastiska rörelsen, som uppstod tidigt i de kristna kyrkorna, har alltid haft gästfrihet (hospitality på engelska) som en av sina uppgifter. Några exempel på hur det har yttrat sig genom åren:

* Ospedale i Venedig var skolor för föräldralösa flickor, som kunde få en kvalificerad utbildning där. En del finansierade skolorna genom att spela på konserter som drog mycket folk. Antonio Vivaldi var lärare och huskompositör på en av skolorna.

* Anthony Trollope berättar i romansviten The Barchester Chronicles om Hiram’s Hospital, ett ålderdomshem för män som saknar inkomst.

* Hospital på svenska var under en period begreppet för psykiatriska sjukhus.

* Greycoats Hospital i London började som en skola för föräldralösa barn och är numera en av Londons mest välrenommerade flickskolor.

* I Malmö drev franciskanbröder under medeltiden ett hospital på nuvarande Stortorget. Det var ett sjukhus för spetälska, och ordet spetälsk kommer från ordet hospital.

print