– Finlands ortodoxa kyrka har funnits i ungefär tusen år. Den finns här på gränsen mellan öst och väst, och det är bara en och en halv procent av befolkningen som är med i den, men den har blivit en bro för många av våra invandrare, berättar Heikki Huttunen. Eftersom det bara finns en ortodox kyrka i varje land blir församlingarna mycket internationella, och i den församling där jag är med firas gudstjänsten på finska och ryska en söndag, på finska och svenska nästa, finska och engelska, finska och rumänska … För många av de ortodoxa invandrarna är församlingen möjligheten att få finska vänner. Det har varit välsignelsen i en långsam invandring.
Den här veckan, i mitten av maj, är han i sin sommarstuga i Finland och arbetar med sådant som behöver skrivas. Kansliet för CEC, Conference of European Churches, ligger numera i Bryssel, och i sitt arbete som generalsekreterare för CEC reser han också i hela Europa för att hålla kontakten med medlemskyrkorna.
Bro över järnridån
Finland och den finsk-ortodoxa kyrkan, där han är prästvigd, är hans närmaste exempel på de senaste årens förändringar, och uppgiften i CEC gör att han får höra om och se andra. 115 protestantiska, anglikanska och ortodoxa kyrkor i 40 länder (också utanför EU), och samarbete med 20 nationella råd där också den katolska kyrkan kan ingå, ger honom många att lyssna till.
– Vår organisation är ekumeniskt klassisk – den grundades 1959 som bro mellan öst och väst, över järnridån, och det lyckades bra. Det var vår stora succé, säger han. För 20 år sedan trodde vi att vi levde i en ny tidsålder. Nu märker vi att det finns fler murar än någonsin.
Han berättar om ekonomiska, psykologiska och kulturella skillnader.
– Från kyrklig synvinkel måste man vara bekymrad: hur har Sydeuropa behandlats av Nordeuropa? säger han. Och hur är det med Central- och Östeuropas och Västeuropas relationer? Hur kan kyrkorna bygga sina broar nu?
Européer i både öst och väst är besvikna, det märker han ofta.
– I öst är många frustrerade över EU. Den levnadsstandard som de hoppades på har de inte fått. Och västeuropéer är besvikna och förundrade över attityder som människor i öst visar prov på.
Hålla andra utanför
Men det allvarligaste är något annat, förklarar Heikki Huttunen.
– Vårt största etiska problem nu är den mur som vi har byggt runt EU. Vi har trott att vi kan hålla andra utanför vårt välstånd. Vi håller på att göra ett stort misstag! Som kyrkor har vi inte alla svar, men kyrkorna kan peka på frågorna och tala om svårigheterna. Vi måste vara ödmjuka, men faktum är att det som händer nu är en skam.
En av CEC:s viktigaste uppgifter, säger Heikki Huttunen, är att hjälpa kyrkorna att vara medvetna om detta och om att kyrkan är global.
– Vi har vår generalförsamling i Novi Sad i Serbien nästa år, och där kommer vi att tala mycket om detta.
Minoritet visar annan bild
I Finland finns det en stor invandrargrupp som inte alltid syns så tydligt: människor från olika delar av det som tidigare var Sovjetunionen.
– Jag är med i en organisation som arbetar i några delar av Helsingfors där det finns många invandrare, berättar Heikki Huttunen. Den har sin bakgrund i den ortodoxa kyrkan, och eftersom vi är en minoritet som tillhör Finland kan vi visa människor från andra länder en lite annorlunda bild av vårt hemland. När vi började trodde vi att vi skulle arbeta med bara ortodoxa, och mest med ryssar. Men det blev inte så! När vi öppnade vårt center kom det också människor från Kosovo, Irak, Somalia … och det blev mycket bättre! Det är inte bara vi som är gästvänliga. De människor som kommer ger också oss så mycket.
